Hur har jag tid egentligen ?

Det var ett tag sedan jag skrev på denna blogg, orsakerna är många ! Det jag främst kan skylla frånvaron på är tidsbrist och dålig motivation :-( Jag har fått kommentarer på att jag skriver för långt, så därför tänkte jag korta ner mina inlägg så de blir mer läsvänliga.


Äntligen är våren här och det märks att folket börjar komma ur sina lägenheter och visa sig ute ! idag var jag ute och sprang runt strömmen och jag fick sick sacka mellan barnfamiljerna. Det är alltid kul att se lite folk, det mår jag bra av :-) Livet blir så jävla mycket enklare när det är lite soligt och varmt ute :-)


Denna vecka har jag fullt schema - träning, styrelsemöte i NAIS, handbollsutbildning, träning och styrelsemöte i Ganesha och på fredag möte med festeriet, Helgrymt. Jag är 23 år gammal, men jag sysselsätter mig som en person som har fyrtioårs kris. varför kan jag inte trappa ner och leva livet på en mer normal nivå som alla andra :-(

Nu måste jag berätta om en postiv sak för en gång skull faktiskt, har nämligen kommit fram till att jag ofta är negativ i denna blogg :-( Men det roliga grundade sig i något tråkigt, nämligen att min cykel blev stulen för ett tag sedan!  Nu i helgen hjälpte jag pappa med bilen, huset och trädgården........puuuust !! Händerna var fulla med valkar och sår :-( Men allt detta slit var en strategiskt manöver från min sida, för på lördagen lade jag, på ett snyggt sätt, fram en kommentar om att jag behövde en ny cykel till sommaren. Min pappa som fortfarande var glad över hjälpen sade att han mycket väl kunde köpa en cykel till mig. Vi tittade på "Blocket" och hittade en fin crecent cykel, BMX, som kostade 900 kr. Vi tog chansen och det var nog bland det bästa köp jag någonsin gjort. Pappa och jag fixade till cykeln, köpte lite nya saker och sen var den som ny :-) Nu kan jag äntligen ut och cykla igen, och det i vår solen !!!!!!

Snart bär det av till solen med "solstrålen" ( det vill säga Ullrika), Jag är glad varje gång jag ser hennes leende och hör hennes skratt, nu gäller det bara att hon förstår det.....och det är inte lätt ,det ska gudarna veta  :-S Vi ska alltså till Mallorca en vecka och unna oss allt gott man kan här i livet......nudlar med kycklingsmak !!  Vi hade tänkt hyra bil, sola, bada och vara allmänt turistiga. Jag längtar enormt mycket tills vi sitter på planet och vår resa börjar !

Nä, nu ska jag till träningen snart, idag blir det kombinerat träning vid racketstadion med löpning och badminton. Det gäller att träna inför beach 09 :-) Det blir ett "Mission impossible" även detta år ;-)

Ha det gött där ute i stugorna och kom gärna till Kolmårdens djurpark i sommar, för där tänkte jag tillbringa sommaren i en vrålhet Bamsekostym :-)


Skrallt på kontot :-(

Sitter här nu och tänker över hur fan jag ska överleva resten av månaden. Jag och Ullrika ska till Mallorca i slutet av april och mycket av månadens budget gick till det :-( Jag har i och för sig en innestående ersättning som bör landa på kontot när som helst !! Men allt annat återstår att se :-(
 
Nu till dagens ämne vilket är orättvisor !!

Jag har kommit fram till att jag ständigt lever i en samhällssituation där kvotering och segregering blir allt mer synligt. Jag har sjäv levt utomlands ett längre tag och  det som jag märkte var att alla svenskar drogs till varandra. Min paralell jag vill dra är att i Norrköping ,och troligen i andra städer, är det likadant fastän det är andra kulturer med andra landstillhörigheter. Jag ser det som självklart att individer från samma land eller kultur vill bo ihop, de förstår varandra bättre och kan då enligt mig lättare aklimatiseras till den nya situation de kommer leva i. Jag har själv varit politiskt aktiv genom min far och jag vet att denna fråga har varit på "tapeten" många gånger. Många i dagens samhälle lever på fördomar, de tror sig veta hur kulturer fungerar utan att i själva verket ha sett dem praktiseras. Det är dessa fördomar som skapar segregering. Givetvis finns det betydande problem i förorter där invandrarantalet är högt, och det går inte att komma undan. Men jag tror inte problemet ligger i kulturen utan istället i de förhållanden och förutsättningar de ställs inför. Nu vill jag påpeka att det finns "rötägg" i alla kulturer såväl som i den svenska som i den......finska !! Jag anser att samhället och dagens styrande politiker måste bli mer medvetna, jag kan bara anknyta till en bok jag läser vid lärarprogrammet och den säger att det är skillnad på att ha kunskap kring ett ämne och att agera kring det. För att dessa nya individer från olika kulturer skall få en rättvis chans att agera friktionsfritt inom de sociala arenorna måste de, förutom att prata språket, även skapa en förståelse till den kultur de lever och samtalar i. Men något jag tror faller bort är att man som svensk måste agera likadant. Om olika kulturer lever i symbios med varandra, det vill säga att de är beroende av varandra och dess kunskaper, tror jag även att i slutändan segregeringen  blir mindre påtalande. Idag har vi skolklasser där uppdelningen av kulturer är skrämmande. Vi måste på ett explicit sätt tänka kring vilka val vi gör och vilka följder det får. I ett samhälle som Norrköping, där det inte är några större avstånd mellan skolenheterna, är det ren lathet att åtgärder inte vidtas. Det kanske kan skapa en irritation i början, men man måste se en långsiktig lösning och då är jag övertygad om att man får ha överseende med interna påfrestningar och samhällets kommentarer.

När det gäller punkten kvotering så ställer jag mig frågan om det inte är viktigt att ta fram de personer som är bäst lämpade för uppdraget. Om man ser till polishögskolan så använder de sig av kvotering för att få in kvinnor och invandrare. Jag anser att detta är en bra åtgärd. Men i slutändan måste man se på den person som är bäst lämpad för yrket. Jag tror istället på att kunna informera om polisyrket på rätt sätt, att det bland annat är fysikskt jobbigt och att det ställs vissa krav på en som individ både psykiskt och socialt. Jag anser att många idag söker polisyrket för att det är lite matcho och det kan i framtiden bli ett problem för en poliskår som arbetar med människor - stora som små, svarta som vita, muslim som kristen. Jag har sjäv varit med vid uttagningar till polishögskolan och det skrämer mig att vissa typer av personer söker. Om du ska bli polis så arbetar du för samhället och det innebär bland annat att samhällsmedborgarna skall kunna känna en trygghet och säkerhet i tillvaron gentemot dig som polis.

Det är mycket nu !!

Idag satt jag på ett mycket konstigt seminarium, det vill säga ett där vi skulle behandla de konstverk vi skapat under en tid i kursen. Det som var konstigt var dess upplägg, vi skulle först sammanfatta vårt arbete och sen skulle oponenten sammanfatta igen. För att inte göra för stora sak av det hela, kan jag väl säga att stora delar av de fyra timmar vi hade seminariet bestådd enbart av lovord efter lovord och alla berättade hur bra alla var på att skriva och skapa. Jag kan själv inte göra något undantag för jag var sådan jag också. Men nu när jag funderat på det hela så anser jag att ett seminarium är till för att utvecklas som människa och skribent och då handlar det givetvis om att berömma, men även att våga ge konstruktiv kritik !! För att inte hänga ut någon, kan jag enbart ta mig själv som exempel. Jag vet att det fanns vissa saker jag kunde gjort bättre och jag behöver nog som person höra det. Okey, det kanske smärtar att höra men i längden är det bra för ens karriär.

I morgon är det utbildning för fadderierna i Linköping och det hade jag totalt glömt bort tills i går då jag i panik kom ihåg att det även är handbollsträning. Jag känner personligen att vi hade en riktigt bra träning i måndags med bra intiativ från spelarna och inga hängande miner så därför är det lite surt att lämna över taktpinnen till någon annan. Men åter till ämnet, i morgon är det faddristutbildning och vi ska bli inpräntade allt möjligt inför nollningensperioden av nya studenter, har en anning om att det blir mest regler och direktiv från STUFF.

Något jag märkt i mig själv och min omgivning är den dåliga självkänslan som finns. Jag märker detta i skolan, under handbollsträningar och matcher,och även i ett förhållande. Ibland är det faktiskt lite störande när vissa personer säger att de är så dåliga och kan ingenting när vi andra egentligen vet motsatsen. Det svenska samhället idag består mycket av folk som ska vara så neutrala som möjligt, inget vågar egentligen sticka fram näsan för då tittar omgivningen snett på en. Jag har själv haft en dålig självkänsla men det är något jag arbetat mycket med och jag sätter mig själv på prov dagligen. Jag personligen skulle enklare respektera en person som kanske insåg sina misstag men tar tillvara på sina talanger och framhäver dem på ett bra sätt. Jag är övertygad om att alla vet innerst inne vad de är bra på, men lyft fram det då och var stolt över dig själv !!!!!!!!!!! Nu ska man göra detta på en rimlig nivå, det är en hårfin avvägning mellan skryt och självförtroende...... Det måste du som jag komma ihåg !


Idag tittade jag även på lite gamla bilder från tiden som militär, ibland önskar man att man vore tillbaka i de gamla grönkläderna och bara stod där och tog emot order. Som fjälljägare levde man ständigt under hot och jag blev alltmer van vid att alltid vara stressad och tåla skit som skreks i mitt ansikte. Jag vet att jag överdriver lite nu , men innerst inne tyckte jag nog om det !!! Ibland kan man märka av detta när jag utöver ledarroller i olika sammanhang, jag blir nämligen väldigt irriterad på folk som inte lägger manken till och försöker göra sitt för gruppen. Jag har även en tendens till att styra och ställa och vara väldigt rak ibland. I ett vanligt, miltärfritt, samhälle måste du nog tänka på detta och det har jag haft problem med. Ibland ramlar det ut en "groda" ur munnen och sen i efterhand tänker jag att det där kanske inte var så smart sagt.

Men slutligen kan jag enbart säga att jag är stolt över att leda fadderiet och även stolt över att leda ett handbollslag !

Tack och hej falukorvspastey / Jonathan


Snart dags för KU - seminarium

Sitter här och är nervös inför morgondagen, har nämligen ett seminarium med mitt så kallade konstverk :-( Vet inte riktigt hur jag ska lyckas med bedriften att bli godkänd !! I dag hade vi vernisage med de anda grupperna och jag kan väl säga att jag kanske kunde lagt manken till mer för att framförandet skulle blivit mer estetiskt snyggt !

Jag gillar mitt tränaryrke och jag känner mig många gånger stolt ! Men det finns tillfällen då man undrar vad man håller på med och hur spelarna egentligen beter sig ! Att ge blickar och bete sig nonscalant är något jag ofta irritererar mig på och det är sånt som gör att jag ibland anser det jag anser !! Något jag vill påpeka är att det nte är spelarkunskaperna jag syftar på ! Men jag anser att det är skönt att få ur sig vad man tycker och anser ibland !!

Första dan på Bloggen !

Allt detta är lite nytt för mig, men jag ska iallefall försöka göra mitt bästa :-) Mitt namn är Jonathan Johansson. Studerar till lärarstudent vid campus Norrköping. Jag ska bli en sån där rackarns förskollärare som alla barn kommer springa efter, eftersom jag är mycket starkare och mer manligare än de andra lärarna. Manligare, och manligare, de enda personer jag umgås med för tillfället är kvinnor. Inom skolan, handbollen och framför allt i ett förhållande. Jag har starka planer på att se över min feminima sida och egentligen se över hur manlig jag är !!

Jag är även handbollstränare, och jag kan väl medge att det hitentills gått skäprätt åt helvete :-( Men jag hoppas på en vändning.......snart helst !!!! Jag har många gånger nu betvilat mina kunskaper inom sporten och ifrågasatt mina ledarkunskaper. Men tjejerna, för det är tjejer 15-16 år jag tränar, tycker det är roligt fortfarande och de kommer på träningarna.....mer kan jag faktiskt inte begära av dem !! Allt blev så fel i början av säsongen, jag tog över laget sent och de var inte alls samspelta. Som jag försöker övertyga mig själv om så går det inte att göra underverk av nonschalanta tonåringar......Nä, nu kanske jag överdrev men det känns faktiskt så ibland :-( Men överlag är jag stolt över mina spelare och att de inte ger upp när motgång efter mogång blir vardagsmat ! Jag har lärt mig någonting genom detta och det är att fortsätta kämpa och att man tillsist innerst innen vet att allt vänder till ens fördel !!

Mitt i allt deta virrvarv är jag även mottagningssamordnare för lärarprogrammet. Jag, alltid övertalbar som jag är, skall med fem andra se till att nya lärarstudenter vid Campus Norrköping får en bra första tid. Ett stort ansvar, känner mig ibland lite som en kung som delegerar ut uppdrag till mina undersåtar :-) En härlig känsla, men det innebär även ett ansvar och det går inte av för hackor.

Nä, nu får det vara slut för denna gång !! Kan ju inte skriva en halv avhandling första dan,då kommer jag snart trötta på det :-(

Tack och hej din gamla leverpastey som Bet Ljung sa på sina glansdagar !!

RSS 2.0